söndag 14 april 2013

Det gör ont!

Idag tände vi ett ljus till
minne av Anders som
lämnade oss i onsdagskväll.
Anders är son till nära
vänner till oss. Han blev
54 år. Hans cancer gick
inte att bota.
Anders och min Göran
lekte tillsammans som barn.
Göran blev 48 år. Det är
tungt när ens barn inte
får leva.
Mina tankar går till mina
vänner, som nu också
förlorat sin son.
 Det sägs att tiden
läker alla sår. Kanske är
det så men ärren finns kvar. Jag har tänt ett ljus här. Vill du också tända ett
ljus då går du in HÄR.



11 kommentarer:

  1. Jag vet hur det känns. Min bror dog för 4,5 år sedan i cancer. Då var han 49 år. Han skulle fyllt 54 i förra veckan. Saknar honom otroligt mycket.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Det är tungt när unga människor går bort. En av min sons klasskamrater dog för en kort tid sedan i en hjärtinfarkt. 49 år gammal, fullt frisk (enligt vad man visste), föll bara ihop och ramlade död ner. Så fruktansvärt!!

    SvaraRadera
  3. Ååå såå tungt ...och så orättvist det är ibland...

    Känner med dig och dina vänner♥

    Ta hand om dig vännen♥
    Kram Lollo

    SvaraRadera
  4. Usch, ja, det är grymt livet. Och tiden läker väl, men så länge man har minnet i behåll så minns man ju!
    Agneta kramar

    SvaraRadera
  5. Hemskt att förlora ett barn oavsett hur gamla dom är.
    Kramen

    SvaraRadera
  6. Det är väl det en föräldrar är mest rädda för - att barnen ska gå bort före en själv. Men det händer ju ändå ibland...
    Kram, Vendla

    SvaraRadera
  7. Det är väl det en föräldrar är mest rädda för - att barnen ska gå bort före en själv. Men det händer ju ändå ibland...
    Kram, Vendla

    SvaraRadera
  8. Vad fint med att kunna tända ljus här. jag gjorde det inte men jag sänder er en tanke i stället
    Kram på er
    Som du säger ärren finns kvar hela tiden men de ljusnar en aning i färgen

    SvaraRadera
  9. God kväll, Viola!
    Om livet vet vi inte så mycket, långt eller kort, frisk eller sjuk.
    Det är alltid lika hemskt att förlora en familjemedlem och jag lider med alla de som mist sina barn.
    Måste vara det värsta som finns och jag tror att det sätter inte bara psykiska spår utan även fysiska smärtor i kroppen hos föräldrarna.

    Tröstekramar, Agneta

    SvaraRadera
  10. Visst läker såren - men ärren finns alltid kvar...
    Styrkekram

    SvaraRadera