50 ungdomar som i nästan veckor har
varit på Stiftsgården i Rättvik.
De hade gjort ett två timmars program
som vi anhöriga fick ta del av.
Vi uppdelades i grupper som fick gå till
4 stationer där ungdomarna sjöng,
spelade teater och visade filmer som de
hade gjort.
Jag är verkligen imponerad av allt arbete
som de har lagt ner på detta.
Ungdomarna var öppna och var inte rädda
att berätta om sina rädslor och vad de funderar på när de är ensamma.
Det var många sånger och andra texter de hade skrivit och framförde fint.
Många hade säkert sjungit i grupp förut, det lät riktigt proffsigt.
Rättviks kyrka ligger vackert vid Siljan.
Senare på eftermiddagen var det konfirmation
och nattvard.
Nu är högtiden slut och vi alla gick säkert ut med ett fint minne.
Det var vackert väder och här går vi från kyrkan för att på
Vi åkte hem vid 21 tiden. Då började balen men vi kände oss
inte manade att delta.
Nästa dag skingrades ungdomarna. Många hade kanske fått vänner
för hela livet.
Ja, det hade varit en omtumlande dag. Jag tänker på min egen
konfirmation där det var förhör på 10 Guds bud och något som hette
"vad är det". Det var mycket att lära sig utantill
Vi hade ju fått i läxa
vilka frågor vi skulle få. Men att redovisa det för hela församlingen
var verkligen nervöst. Två pojkar kom inte till konfirmationen.
De var sjuka sades det. Jag tror att det var förhöret de var rädda för.
På den tiden talades inte om tal- och skrivsvårigheter.
Jag sitter tvåa från vänster. När jag tittar på fotot kommer jag ihåg hur
jag tjatat på mor att få permanenta håret. Ser att jag inte var ensam
om den frisyren. Det var modernt för 70 år sedan.
Ja, det blev lite nostalgi här på slutet.